Att sätta upp en adventsstjärna

Jag var i Stockholm förra helgen, när första advent och det officiella startskottet gick för pyntning. I helgen hade jag alltså pyntmys i min lägenhet.

Jag anade föga att pyntmys innebär att man öppnar en dörr till ett stökigt universum. Till exempel visste jag inte att en enkel adventsstjärna innebar inköp av nya lampor och förlängningssladdar, att ta bort sladden till den vanliga lampan, att göra en expedition till en stökig källare för att hämta en stege för att nå upp till taket för att ta bort sladden från den vanliga lampan, att man måste organisera om den stökiga källaren för att få ut stegen, och att stjärnjäveln inte hänger rak när man har väl har satt upp den med sin nyinköpta förlängningssladd och sin nya glödlampa.

De här med adventsstjärnorna, förresten. Varför är det ingen som pratar om det?

Jag vill bara att mina adventsstjärnor skulle hänga skinande och raka och juliga i mitt fönster, så där som de gör hos alla mina grannar. Men det börjar med att stjärnorna inte passar till den lampfot jag hade tänkt ut för dem. Jag letar upp avsedda sladdar och får ordning på den lilla metallställningen inuti. Jag drar sladden runt fönstret och konstaterar att den är en halv decimeter för kort för att nå till strömbrytaren. Får väl fira andra advent med släckta stjärnor i vardagsrummet då. Går ut i köket för att sätta upp stjärnan där. Konstaterar att jag har slut på avsedda sladdar. Tänker att jag får väl fästa stjärnan i sladden till den vanliga lampan. Stjärnan lyser fint. I tre minuter. Sedan tippar hela anordningen och lutar runt sin egen axel så att jag får släcka lampan av säkerhetsskäl. Dagen efter har jag köpt en helt ny stjärna med tillbehör till köket samt förlängningssladdar till stjärnorna i vardagsrummet. Försöker lite snabbt att hiva sladden över gardinstången. Stjärnan snurrar runt och jag får udden i ögat.



Vad jag ska göra för att få ordning på pyntkrånglet pyntmyset nästa år:

• Välja en dag med gott om tid.
• Komma ihåg: I det enkla bor det svåra.
• Börja planeringen god tid i förväg. Det vill säga inte den andra advent. I stället ska ett noggrant planerande och inköp av allehanda tillbehörskrafs ske redan den siste september. 
  
  

Traumatiserad utanför Hagfors

Önskelista inför julen 2016: Jag skulle vilja att någon uppfann en manick som gjorde att nycklarna skrek klart och övertydligt att "här ligger jag!" när jag är stressad och har bråttom och bilnycklarna i något svagt ögonblick har glidit ur min hand och hamnat i en väska dold under bråten i ett bagageutrymme när jag befinner mig utanför Hagfors.

Efter traumat utanför Hagfors kan jag nu konstatera två saker:

1.  Man hinner tänka ganska många tankar medan man letar efter bilnycklarna som hamnat i en väska dold under bråten i ett bagageutrymme när man befinner sig utanför Hagfors.
2. De flesta av tankarna är inte så positiva utan handlar mycket om hur det skulle kännas att behöva förnedringsringa och be om hjälp, alternativt ställa sig och lifta med någon som bara allmänt ser ut att vara på väg åt Karlstadshållet.

Jag kom på en annan sak som också skulle kunna hjälpa: En universalnyckel med NASA-teknik som liksom laserscannar mina irisar som på film och känner in direkt att: Aha, gymmet? Där får hon vara! Bilen? Den får hon använda. Lägenheten? Grönt där också.

Någon som fixar?

Den stickade mössan

Även den här hösten gick jag dit. Fastän jag visste att den inte skulle finnas, och fastän jag visste att jag har gjort ett misstag som jag alltid kommer att få ångra. Jag gick dit och frågade efter den, fastän jag hade föga förhoppningar om att den skulle finnas där. Och jag fick ju det svaret jag hade väntat mig. De hade inte den stickade mössan, inte det här året heller.

För säkert fem år sedan köpte jag en stickad mössa. En grå tjock mönstrad mössa stickad i det mjukaste garn och, det allra bästa, med ett hål som man kunde dra hästsvansen genom så att man slapp gå runt med en tjock boll på skallen en hel vinter. Alla med tjockt hår förstår ju värdet av denna skatt. Alla utom jag.

För efter några dagar blev jag snål, och gick och lämnade tillbaka den. Jag tänkte att de säkert skulle få in den igen nästa vinter, om det nu skulle bli så att jag ångrade mig.

Nu har jag bittert ångrat mig i fem vintrar. Varenda gång jag är ute och cyklar och håret sopar till mig i nyllet ångrar jag mig. Varenda gång jag ska gå någonstans och mössan sabbar mitt hår ångrar jag mig.Varenda gång jag förgäves har gett mig iväg på jakt efter en annan lika bra mössa ångrar jag mig. Det här var liksom The Mössa.

Så om någon vet var man kan få tag på en mjuk stickad mössa med hål för hästsvansen, så säg till mig. För jag förstod för sent att vi var ämnade för varandra.

Skolstart för nybörjare

Nu i dag efter jobbet börjar jag skolan igen. Eller, egentligen skulle jag ha börjat redan i tisdags. Jag ska plugga en kvällskurs i grafisk design på Karlstads universitet.

Efter tisdagen vet jag följande:

1. Karlstads universitet ligger högst upp i en mördarbacke. Jag fick ge upp och hoppa av och LEDA upp cykeln. Och då har jag ändå bott högst upp i en uppförsbacke större delen av mitt liv.
2. Det är inte smart att starta färden till skolan blott en halvtimme innan skolan börjar när det ligger en mördarbacke i vägen.
3. Det kan vara en bra idé att gå in på kursportalen och kolla om det har hänt något, även första dagen. Annars kan det ju hända att man kommer dit och ser att det bara är fyra personer där. Då kan det hända att man blir lite lite orolig över att ens kvällskurs har blivit inställd och ersatt av en kurs i spanska. Och då kan det hända att man går in på kursportalen och inser att läraren var sjuk.

Nu måste jag sticka, bussen går om tio minuter.

Oj då, glömde visst att jag kanske borde hinna slå en kik på kursportalen först.

Det där med att hitta en klänning

I dag har jag dammsugit internet efter Den Perfekta Klänningen. Den där som motsvarar den där julgranen som de hittar i Sunes jul, som på något mysko sätt är pyntad och upplyst fastän de befinner sig mitt ute i skogen (?). Motsvarande klänning har jag nu sökt med ljus, lykta och ett allt mer bristande tålamod.

Efter i dag kan jag berätta att det finns gott om klänningar som är för korta. Det finns också många klänningar som är beiga i en kymig längd som slutar strax under knäet, och som får en att se ut som den tredje vise mannen i julspelet vi satte upp på lågstadiet. Den som vill hitta en klänning med konstigt jungelmönster (Me Tarzan - you Jane!) kommer inte heller att gå hem besviken.

Så om ni ser en som går runt i festlig håruppsättning, pumps och en svart figursydd sopsäck i början av september så bli inte förvånade. Det är bara jag som provar min outfit inför höstens festligheter.