Den stickade mössan

Även den här hösten gick jag dit. Fastän jag visste att den inte skulle finnas, och fastän jag visste att jag har gjort ett misstag som jag alltid kommer att få ångra. Jag gick dit och frågade efter den, fastän jag hade föga förhoppningar om att den skulle finnas där. Och jag fick ju det svaret jag hade väntat mig. De hade inte den stickade mössan, inte det här året heller.

För säkert fem år sedan köpte jag en stickad mössa. En grå tjock mönstrad mössa stickad i det mjukaste garn och, det allra bästa, med ett hål som man kunde dra hästsvansen genom så att man slapp gå runt med en tjock boll på skallen en hel vinter. Alla med tjockt hår förstår ju värdet av denna skatt. Alla utom jag.

För efter några dagar blev jag snål, och gick och lämnade tillbaka den. Jag tänkte att de säkert skulle få in den igen nästa vinter, om det nu skulle bli så att jag ångrade mig.

Nu har jag bittert ångrat mig i fem vintrar. Varenda gång jag är ute och cyklar och håret sopar till mig i nyllet ångrar jag mig. Varenda gång jag ska gå någonstans och mössan sabbar mitt hår ångrar jag mig.Varenda gång jag förgäves har gett mig iväg på jakt efter en annan lika bra mössa ångrar jag mig. Det här var liksom The Mössa.

Så om någon vet var man kan få tag på en mjuk stickad mössa med hål för hästsvansen, så säg till mig. För jag förstod för sent att vi var ämnade för varandra.