När jag skulle ta mig hem från Lund idag var det som brukligt problem med tågen. Visserligen tror jag knappt att jag har varit i Lund en enda gång sedan jag flyttade hem utan att det varit problem med tågen. Men nu var det liksom inte bara de vanliga småpotatisproblemen som man är härdad mot utan verkligen problem. På knökfull- ersättningsbuss-nivå. När en halvtimme gått och jag fortfarande var fast i Lund insåg jag att det började brinna i knutarna med tvättiden.
Det finns inget som gör mig så stressad som att ha bokat en tvättid, planera runt den och sedan missa den. Så det fick bli det tunga artilleriet. Jag ringde mamma och pappa och frågade om de råkade vara i Malmö och kunde skjuta fram min tvättid. Det skulle vara ren tur om det funkade. Sådan tur hade jag inte. Och dessutom, icke att förglömma, var jag ju fortfarande ofrivilligt kvar i Lund på obestämd tid.
Då kom jag på en smart grej: att åka till Staffanstorp och sedan byta till en buss till Malmö där. Så medan mina strandsatta medresenärer trängdes på inhyrd ersättningsbuss gled jag drottninglikt förbi åkrarna genom Staffanstorp, där jag köpte en kall dricka innan jag fortsatte färden vidare till Malmö.
Vid Värnhem såg jag 171:ans buss från Lund. Den var full av människor som stod bredvid varandra, intill varandra och nästan på varandra. Det såg inte trevligt ut.
Och min tvättid, den räddades av en snäll granne som gick ner och sköt fram den tills jag kom hem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar