- Kollat in kungligt bröllop i fyra (fyra!!!) långa timmar och kommenterat brudslöjor och urringningar och det faktum att Madde sa "Ja" och inte "Tihi" till sin Chris.
- Tänkt att jag skulle träna. Dock inte tränat, men det är tanken som räknas.
- Betraktat Sveriges fotbollsångest och återigen frågat mig varför vi gör bragder i Berlin mot svåra lag, men blir handlingsförlamade mot fotbollsnationer som faktiskt inte är fotbollsnationer i ordets egentliga mening.
- Njutit av ledigheten på nationaldagen.
Nationaldagen, ja. Hur gör man egentligen? Om vi nu verkligen vill ha nationaldag, kanske vi ska be grannarna i väster att låna ut en liten manual. Jag har visserligen inte varit på något syttonde mai-firande. Men jag misstänker att det sker lite mer än att en liten klunga samlas på stadens stora torg och har en flaggceremoni och en liten konsert med några lokala förmågor, som i Malmö. Nu blir det lite ansträngt och pinsamt, typ som Ove Sundbergs fytioårskalas. Lite synd, eftersom nationaldagen tydligen är en riktig schlager bara några tiotal mil härifrån.
Man kanske borde föreslå ett byte? Om inte festen kan komma till nationaldagen, kan ju nationaldagen komma till festen! Midsommarafton plockar upp statusen som nationaldag, och nationaldagen blir en fest med både nypotatis, sill och skål och hela kitet. Ja, så gör vi. Säger någon till Reinfelt och kungen och gänget, så ses vi på midsommarafton nästa år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar