I dag fyllde jag de 27, och det firades på nytt traditionsenligt sätt med att jag och familjen styrde kosan till Österlen. Överst på önskelistan stod att käka på barndomsstigarnas Ingelsta Kalkon, dit vi brukade åka och äta och leka när vi var små. Ett annat önskemål var Ales Stenar, som effektivt skulle hinnas innan flyget till Stockholm skulle gå. Vi hade hunnit nästan hela vägen till Ingelsta Kalkon när jag insåg den vidriga sanningen: Nycklarna låg i en annan jackficka. En jackficka som befann sig i Lund.
Att upphäva rösten och meddela mina föräldrar att det bara var att vända efter en bilfärd på trekvart var väl inte det roligaste. Men är det bara att vända så är det bara att vända, som de gamla grekerna sa. Och innan dess hann vi med både kalkongott och fika utmed vägen på äkta rosénskt manér.
Nu är jag tillbaka i Stockholm igen, i en sådan där skimrande vårkväll som man bara kan få i maj i Sverige. Våren, vad jag har saknat dig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar