I dag åt jag världens godaste falafel. Med halloumi. Falafel. Med halloumi. Jag menar, så himla gott! När jag var regelbunden falafelkonsument, under tiden på gymnasiet i Malmö, så hade vi ingen sådan lyx. Då satt man glad och nöjd och tuggade på sina friterade kikärtor. Och om de hade råkat lägga i vitlökssås fast man bad om mild och feferoni fast man vilt hade protesterat, fick man ståndaktigt bära sitt kors och äta sin surt förvärvade falafel och vara glad ändå. För hade man väl lämnat kön kunde man vara säker på att den nu sträckte sig hela vägen ända bort till Petriskolans skamfilade matsal.
Efter gymnasiet blev det dock skilsmässa. Falafelns och min relation klarade inte chockhöjning av priset från 25 till 45 kronor, något som skedde bara för att jag åkte några mil åt nordöst och började plugga i Lund. En falafel för 45 spänn, var är champagnen och de palmbladsviftande betjänterna, liksom???
Då var det bättre bullar i dag. En falafel med halloumi för 30 kronor. Då vet man att man är himma i Malmö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar