Ända sedan jag flyttade till Parentesen för tja, många år och några examina sedan, så har våra korridorsmöten gått till på följande sätt:
– Hej. Vi måste bli bättre på att städa.
– Mmmmm.
– Och alla måste sköta sin städvecka.
– Mmmmm.
– Och alla måste diska efter sig.
– Mmmmm. Är vi klara nu?
– Jooo...
(Samtliga i ensemblen flyr.)
Således hade jag i dag vikt cirka gurka tre minuter till korridorsmöte, innan det var dags att sätta sig på cykeln. Så döm om min förvåning när jag blev tvungen att abrupt smita för att inte komma för sent till Linda, och sedan gruppen dessutom satt kvar när jag hade hämtat jackan och satt mig på cykeln (!).
Det känns stabilt, tryggt och trevligt. Här går vi minsann framåt och det blir bättre på den nya goda tiden, som politikerna skulle ha sagt.
För att jag var den som stack först av alla behöver vi väl inte prata om, va?
I övrigt skrev jag i dag en krönika på Lundagård, om min tid på Eurovision, som finns att läsa här.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar