Just nu sitter jag på Presscentret och tittar på det allra första genrepet med publik och tycker att livet känns ganska overkligt. I flera veckor har vi suttit uppe i Stockholm och räknat dagarna. Och hela tiden har jag känt inombords att "Ja, men ni vet att detta bara är ett skämt, va? Sådana här saker kan man bara inte göra i verkligheten".
Men nu är det dags, i verkligheten. Redan när öppningsceremonin rullade in med de bekanta tonerna av Euphoria kom rysningarna. Nu är det mindre än ett dygn kvar till det är dags för första sändningen. Nu känns det verkligen att nu gör vi Eurovision, på riktigt.
På matfronten så åt jag i går världens godaste macarons. Vet inte hur detta blev en matblogg, men eftersom mat är en så stor del av mitt liv så är matrapporteringen tyvärr oundviklig. Har dock inte ätit så mycket i dag, så nu får det bli ett besök hos hovleverentören med stort M!
:-D kram / Emma
SvaraRadera